Hösten är här och med den kommer våra födelsedagar, om mindre än två veckor fyller jag 25 år och Katla blir en ettåring! Jag har bjudit in till kalas och tänker fira min drakonges födelsedag med buller och bång! Det kommer släkt både från min och opappans sida samt en jäkla massa vänner till både jag och Katla och firar med oss och jag ser väldigt mycket fram emot det. Däremot har jag kanske tagit mig lite vatten över huvudet när det kommer till tårtmakeriet och jag är rätt säker på att det färdiga resultatet kommer hamna i en artikel om folk som skulle baka något de sett på bild och resultatet blir fruktansvärt. Jaja, jag tänker iallafall att försöker jag inte så blir det definitivt inget bra resultat.

 

Någon kommenterade och saknade inlägget om hur det gått med Katlas opappa. Jag minns inte vad jag skrivit men mest troligt inte mycket alls, så jag kan köra en recap. Han skickade mig ett mail om att han inte tänker ta del av sin rätt till barnet, ej vara en del av barnets ekonomiska välstånd och inte göra något faderskapstest. Allt väldigt formellt formulerat och undertecknat med för- och efternamn. Ni förstår ju själva att det var ett mail fullt av fel, för det första har föräldrar knappast rättigheter utan snarare skyldigheter och för det andra är det inte ett dugg valbart huruvida en ska delta i faderskapstestet eller ej samt om en ska betala underhåll eller inte. Efter månader av tjat och när socialtjänsten gav honom sista varningen innan det skulle gå till tingsrätten så gick han och lämnade sitt dna och svaret var precis som väntat att han är Katlas opappa.

 

I juli blev Katla storasyster till lilla Vilde. När jag fick veta detta var det som en käftsmäll, han planerade detta barnet innan Katla ens var född. Jag har haft så många funderingar kring detta: hur ska Katla ta det i framtiden, hur fan kan han välja att skapa ett till barn när han inte tar något ansvar alls för det första barnet, och hur tusan kan någon vilja ha barn med någon som alldeles nyss valt bort ett barn och gjort det på ett jävligt fult sätt? Nu har jag och detta barns mamma äntligen hittat ett sätt att ha kontakt som funkar för oss båda och barnen kommer vara en naturlig del av varandras liv för att själva kunna definiera sin relation till varandra i framtiden. Vilde kommer till Katlas ettårskalas och det känns jättespännande!

 

Förutom det har det inte hänt så mycket. Han håller sig undan och det är jag väldigt tacksam över då jag inte vill ha något med den människan att göra och jag vill definitivt inte ha honom i närheten av mitt barn. Självklart är det tråkigt och jävligt illa att det är som det är och jag kommer aldrig förlåta honom för allt han gjort, men nu när det är som det är så känner jag att det är för det bättre. Jag och Katla har det fantastiskt fint och jag önskar inte att någonting någonsin vore annorlunda!