Det blev inget inlägg om babyshowern sist, och inget annat inlägg efter det heller för den delen. Babyshowern var hur som helst helt fantastisk, det kom många fina människor och spenderade dagen med mig, åt gott, lekte roliga lekar och bjöd på sig själva. Den största överraskningen var att en vän jag inte träffat på över ett år, eftersom hon flyttat ner till Göteborg, var där. Jag fattade inte att det var hon först, jag blev så himla jäkla chockad! Förstår inte hur det lyckats hållas hemligt. Jag är så jäkla lycklig att jag har dessa människor runt mig, jag kan för allt i världen inte smälta att dom tar sig tid att göra det för mig. Älskade folk!

 

 

 

Jag börjar dock bli jäkligt otålig när det kommer till att kläcka bebis. Allt vad föräldragrupper och informationsbesök är över och alla inköp jag behövt göra är gjorda så nu återstår verkligen bara väntan. Idag är det femton dagar kvar till det beräknade nedkomstdatumet, och sedan kan det ju dessutom dröja ett par extra veckor på det. Det sistnämnda jobbar jag dock stenhårt på att förtränga, för mig finns det fram till den 25 september och går jag över tiden så tar jag det då. Med tanke på hur dålig jag är på att vänta som det är så skulle det vara en katastrof för mig att tänka för långt framåt, hehe. Jag har väldigt lite (inga) känningar som en läser att många andra har - sammandragningarna och förvärkarna lyser med sin frånvaro precis som alla andra tecken en letar efter. Jag vet att det är minst lika vanligt att känna som jag gör men jag kan inte låta bli att leta ändå, jag har ju inte så mycket annat för mig numera. Samma sak när det kommer till saker en kan äta/dricka/göra för att gasa på processen hemma, huskurer i all ära men jag vet ju att Pytte kommer när vi är redo för det både jag och hen. Men... fantiserar ändå om att springa upp och ner för trappor, äta tusen ananasar och ha sex. Jag antar att det är ett sätt att hantera den evighetslånga väntan på!